I söndags fick Meja ett epileptiskt anfall och i ambulansen började hon krampa. Vi fick ingen förvarning och hade ingen aning om vad det var som hände. Helt plötsligt kom hon ut från sitt rum med
stora slembubblor rinnandes från munnen. Hon hade ett mumlande ljud och kunde inte öppna munnen. Jag skrek till Jonas att han skulle ringa efter ambulans. Sen kom ryckningarna. Halva ansiktet ryckte och hon höll upp sitt finger mot oss och skakade det. Ambulansen kom snabbt (men det kändes som en evighet) väl i ambulansen fick hon ett krampanfall, och de fick stanna innan de ens kommit ut från Habo och hjälpas åt med att ge henne kramplösande och syrgas då pulsen gick ner. Hon stabiliserades på intensiven och kunde snart lämna akutrummet och vi fick ett eget litet rum på barnakuten där vi väntade på att hon skulle må bättre. Det gjorde hon efter ett tag och hon kunde tom äta en piggelin:)
Vi stannade två nätter på barnavdelningen och fick träffa läkare och ta massa prover. Det var ett epileptisk anfall kom de fram till och hon behöver vakas dygnet runt. Jobbigast är på nätterna:( den 17.e mars har vi fått tid till magnetröntgen och hon ska göra ett EEG. Efter det vet vi om det finns någon förebyggande medicin att ge.
Nu är hon som vanligt och vi försöker så gott det går att leva som förr. Men vi har flyttat in hennes säng till oss och jag är sjukskriven tills jag och förskolan känner att det är ok att lämna/ta emot henne i verksamheten.
Jag har skrivit till alla mina kunder att företaget är vilande tills jag orkar igen. Förhoppningsvis snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar